Kolonistporträtt

Mitt liv som kolonist

Av Lena Nord

I över tolv år har jag haft min kolonilott i Riksby. Och oj – vad jag lärt mig mycket under dessa år! Vad trodde jag egentligen jag gav mig in på, den där dagen i mars 2004 när jag högtidligt skrev på avtal och betalade pengar som min trädgårdsälskande pappa lånat mig. Det kändes stort! Min då 8-årige systerson sa (efter att hans mor och syster varit på ett första besök) ”jag har hört att det är ett ruckel du har köpt…”.

Men! Det var ett ”ruckel” med potential…

Nya problem uppträdde i mitt liv. Hur hitta bra hantverkare? Vad gör man med vatten i källaren? Vart gör man av allt trädgårdsavfall? Hjälp – har jag fått myror i väggen? Varför växer ogräset bättre än mina liljor? Vad ska jag göra med alla bär och alla äpplen? Möss – usch! Varför är gräsmattan knölig? Mördarsniglar på mina nyplanterade växter! Växterna har tagit över – jag har ingen kontroll längre! Jag hinner inte med! Puh!

Och så alla nya glädjeämnen såklart!

Att kunna komma ut i natur genom att bara öppna dörren. Tillfredsställelsen i en nyklippt gräsmatta. Glädjen att kunna koka den första egenodlade färskpotatisen. Käka sockerärter och krusbär som godis direkt från plantorna. Plocka hallon och blåbär direkt ner i frukost-yoghurten. Dra upp tomat och gurka från frön från tidig vår och se dem växa och slutligen kunna skörda. Sitta i hammocken och njuta sitt kaffe. Se paddorna bada på kvällen i dammen jag anlagt. Framemot höstkanten kunna kura in sig i stugan med en öppen brasa.

Innan jag fick min stuga i Riksby kunde jag inte riktigt trivas i Stockholm, framför allt inte på sommaren. Jag var en som aldrig tog semester på sommaren om jag inte skulle åka utomlands eller hem till föräldrarna på landet i Närke. Där jag var van vid att ha naturen inpå stugknuten. Uppfostrad med bär, frukt, odling, trädgårdsarbete. Vilket jag så klart som tonåring inte alls förstod tjusningen med. Men som jag med åren kom att sakna.

Det bästa med just Riksby är närheten till kommunal trafik (kör inte bil), närheten till byggvaruhus, måleributiker, växtaffärer osv. Att man inte ska behöva vara bilburen för att ha ett litet hus och trädgård att sköta.

Min kolonilott är min framtida livsplan. Här har jag investerat, inte för att få tillbaka i pengar, utan i livskvalitet!

Här vill jag vara, här vill jag bo, här vill jag odla, här vill jag utvecklas, här vill jag trivas!

Vinbär Tomat Ros Äppelblom i oktober

Honungsros Hallon Flammentanz  Badande padda

Mina minnen från min uppväxt på Riksby koloniområde

Av Hans Thorell

Min pappa Elis och mamma Ebba, samt mina äldre bröder Lasse och Nisse, tog vår kolonilott i anspråk 1931 den 1 juli, då invigdes Riksby Koloniområde för igångsättande av planering och byggande av stugor. Kontraktet med Stockholm Stad löpte på 40 år från 1931-07- 01 till 1971-07- 01, och samtidigt ingick Tomträtt, vilket Stockholm Stad senare ångrade.

Mina föräldrar hade tidigare kolonistuga i Fredhäll, i närheten av Rålambsvägen. Riksby Koloniområde är alltså ersättningskoloni för andra koloniområden i närheten också, vilka revs på grund av Stadsplanering för Västra Stockholm.

Mina första levnadsår har jag inga minnen ifrån, bara genom hörsägnen och vad mina föräldrar har berättat. De flesta stugorna byggdes mest runt skogarna, och ute på fältet fanns endast fåtal stugor. Under årens gång växte området och många barnfamiljer kom, så lekkamrater fanns det gott om. Fälten stod tomma för det mesta på sensommaren, en bonde skördade på försommaren all hö, därefter kunde vi barn använda fälten för lek och olika spel. Den bonden hade en gård i närheten och arrenderade fälten av Stockholm Stad.

Vi lekte även uppe i skogarna, bl. a. byggde kojor och hade hopptävlingar. 1939 spelades filmen ”Vi på Solgläntan” in på Koloniområdet. Hela sommaren tog det att filma den. Regissören var hett upprörd över störningarna från flygfältet, ingen hade räknat med ljudet från flygplanen. Bromma Flygplats ligger alldeles i närheten. Alla kolonibor var intresserade att följa inspelningarna, vid varje tagning var det många personer som tittade på. Gösta Bernhard som var hans artistnamn (hans riktiga efternamn var Bymark) hade sagt till Julia Cesar, Rut Holm och Bella Roos att kontakta fru Ella Berglund och min mamma Ebba, att under pauserna, kunde de komma och ta igen sig och dricka kaffe med smörgåsar på våra tomter. Ella Berglund var moster till min mamma och till Gösta Bernhard, och han kände alla skådespelarna, som hade de stora rollerna i inspelningen. Vid varje paus av inspelningen kom de och drack kaffe och åt smörgåsar. Min mamma och moster Ella, som vi kallade henne, hade full sjå med serveringen.

1940 kom militären till Riksby Koloniområde för att skydda Bromma Flygplats. Det var Luftvärnet, som byggde skyttevärn för soldaterna och bestyckningen av grövre vapen. På grund av militärbevakningen så avskärmades en av skogarna med staket mot Koloniområdet, längs med hela Sommarvägen. Staketet finns kvar än idag och varför, det är det ingen som vet eller bryr sig. Till midsommar första året bjöd militären in alla damer och barn till militärförläggningen, men inga herrar var inbjudna. Men det kom så lite folk, så nästa midsommar var även männen inbjudna och då var det massor av människor på förläggningen.

Tomterna började växa till sig, fruktträden hade skjutit igång och gav frukt, bärbuskarna gav bär till syltning, grönsaker och potatis odlades på all ledig plats. För alla Kolonister var det en riktig hjälp under kristider, speciellt under krigstiden. Midsommarfester firades på olika Koloniområden, som låg i närheten. Den störta midsommarfesten hade Iris Koloniområde, som var den störta till storleken. De hade en riktigt stor dansbana vid Lillsjön, där det dansades på lördagskvällarna och hade kaffeservering och dylikt. Hasse Borg som hade tomten på Riksbyvägen 69, hans morfar hade tomt i Iris, han organiserade många midsommarfester under årens lopp.

När halva Iris Koloniområde försvann på grund av bostadsbebyggelse uppstod Glia Koloniområde som ersättningsområde, där gamla medlemmar från Iris fortsatte midsommarfesterna. Riksby startade midsommarfirande under ett antal år, började bra, byggde en dansbana och hade lotterier, men uthålligheten fanns ej.

Den centrala och naturliga träffpunkten på Riksby var affären, NEN:s mejeri ägde lokalen. Denna affär kunde arrenderas under sommaren, man sålde olika livsmedel och bl.a. rödsprit och fotogen till olika lampor, på grund av att elektricitet saknades i stugorna. 1948 fick de första stugorna elektricitet, och snart därefter följde många stugor med i utvecklingen av belysning. Kundunderlaget kom från Risbys, Iris´ och Glias områden. Affären hade många kunder, och det måste få ta den tid det tog att handla.

Nästa stora begivenhet inföll några år senare, när Riksby Folkskola skulle byggas. Vi barn var nog oftast i vägen för byggarna och uppmanade oss att försvinna. Det stora äventyret var nog, när vi fick chansen att åka med på några av hästskjutsarna, när de åkte tillbaka för att fylla på en last.

1960 1:a juli övertog vi fru Ella Berglunds Kolonistuga och tomt Sommarvägen 34. Hon erbjöd oss att köpa stugan, hon sålde på grund av åldersskäl. Då bestod vår familj av tre personer, Klara min fru och jag samt vår son Jan, som var 4 år. Två år senare utökades vår familj till fyra personer, då föddes vår dotter Gunilla. Vi sådde ihop gräsmattorna mellan tomt 34 och 36, på Sommarvägen. I 36:an bodde min mamma. Våra barn hade många lekkamrater och de trivdes mycket bra i Riksby. Men en dag kommer då 15-års åldern inträffar, och bo i Riksby är inte av denna världens bästa. Så går 10 till 15 år och nya familjekonstellationer uppstår, då växer intresset för att åter komma till Riksby.